Be Your Own Motivation

IMG_6089

Okej lite tisdags motivation snack har väl ingen dött utav? Känner bara för att dela med mig lite pepptalk just nu! Är så sjukt motiverad att komma tillbaka till simningen ordentligt och jag skulle kunna träna hur mycket som helst, men måste tyvärr hålla tillbaka lite på det eftersom jag har precis kommit tillbaka hyfsat efter 8 månaders axel skada. Så därför gäller det att träna smart nu så jag inte får tillbaka mina axelproblem. Man får helt enkelt jobba med det man kan just nu och bygga upp sig utifrån det.

Ibland är det lätt att stirra sig blind på vad man INTE kan göra, men man skall alltid fråga sig vad är det jag KAN göra just nu? Det är också extremt viktigt att tänka positivt och se en möjlighet i den situationen man är i stället för att se allt det negativa. Så om du är skadad i axlarna, fokusera på rehab så du stärker upp dina skuldror och axlar. Fokusera också på att stärka upp din bål och dina ben ordentligt tex. Man kan även sticka ut och löpa, cykla eller promenera. Se möjligheterna istället att du nu verkligen kan lägga allt fokus där istället för att tänka att du inte kan använda dina axlar. Man kan alltid göra något!!! Jag simmade enbart ben under 5 simpass/vecka från Augusti till April ungefär, det är 8 månader. Sedan började jag köra på lite lätt med armarna och jobbade upp mig utifrån det. Det tog tid och många tårar föll från all frustration, jag kanske inte visade det så mycket utåt men det blev några pass då mina simglasögon blev fyllda av vatten och då inte från simbassängens vatten. Det var mycket frustration för jag ville verkligen så j*vla mycket, men fick inte.

Jag tvivlade mycket på mig själv periodvis ifall jag verkligen skulle fortsätta och tänkte det vore lättare att bara ge upp här och nu. Vem trodde jag att jag var som kom tillbaka efter ca 8 års uppehåll? Superwoman? Jag tror inte ni förstår hur svårt det är att komma tillbaka efter ett så långt uppehåll faktiskt haha, ni som tävlingssimmar förstår, för ni vet vilken pina det är att komma tillbaka efter sommaruppehållet då all vattenkänsla har försvunnit i princip. Sommaruppehållet brukar vara typ 3 veckor. Tänk då 8 ÅR hahaha… 8 ÅR!!!!! Alltså jag skojar inte haha, jag trodde jag skulle sjunka dem första veckorna under simpassen och jag hade ingen aning om vad jag höll på med och sen kom axelskadan, dock tror jag den var från mitt lagerjobb jag hade. Men sen efter att tagit mig igenom dem där 10 månaderna av att enbart simma ben så släppte det. Tror det satt mycket mentalt i slutet för mig, jag vågade inte pusha mig, men min coach såg att jag var redo och det var jag! 1.5 månad senare persade jag på 50 ryggsim på ett DM i Borås, alltså jag slog mitt personliga rekord från 2004 med 0.5 sekunder. 0.5 sek är ganska mycket på 50 meter så det var lite smått chockerande, efter enbart 1.5 månads träning då jag fick använda både armar och ben. Jag glömde också säga att det var i ett iskallt Borås med 10 grader i luften, kallt regn och 20 grader vattnet. Det var dem mest sämsta förhållanderna någonsin att simma under och då slog jag personligt rekord. Man ba va?? Dem flesta var långt över sina pers och det var även jag på några distanser, men jag var bara så jävla glad att jag kunde simma och tävla igen att jag inte tänkte så mycket på vädret, jag var bara så sjukt glad att kunna simma över huvudtaget! 

Jag tänkte ofta under dem där 10 månaderna ”vad håller jag på med egentligen?!” Det enklaste vore att kasta in handduken, gå hem och aldrig mer sätta min fot i en simhall igen. Men så frågade jag mig själv: skulle jag inte ångra mig då? Jo det skulle jag och man måste inse här i livet att allting kommer inte gå på rosor, vad du än väljer att göra. Många kommer säga till dig att lägga av, gör något mer normalt istället, men vad fan är normalt då?! Jag hatar normalt och det är så sjukt tråkigt att vara som alla andra. Var dig själv istället och våga gå din egen väg. Lovar att du kommer få ett lyckligare liv då.

Det kommer att komma ”ups & downs” hela livet så varför inte välja att satsa på något man brinner för liksom? Något som är värt att kämpa för. Tänk efter vad du brinner du för, vad är din stora passion i livet?! Välj det och bara kör, 110%. Jag lovar, det är värt det. I alla lägen. Våga vägra negativitet och plocka fram lite jävlar anamma. Sätt upp ett schema för hur du skall träna och sätt upp tydliga mål. Läs inspirerande böcker, skaffa bra vänner, prata med din tränare/coach och kom ihåg att din tränare är där för din skull. Sedan är det bara att börja jobba. Hårt. Ibland går det dåligt, det kan gå dåligt i flera säsonger, men om du tränar på och ger allt du har plus det där lilla extra så kommer det släppa. Alla har olika utveckling och vissa slår igenom när dem är unga, vissa tar det lite längre tid för. Om det inte släpper så utvärdera vad du behöver jobba med och vilka områden du behöver bli starkare inom och jobba utifrån det. 

Se alltid till att omge dig med personer som bara får dig att må bättre och som verkligen tror på DIG, för man behöver sådana personer när allt bara känns skit. Jag är så glad att jag har min tränare och mina simmar kompisar för utan dem skulle jag inte orka, dem motiverar mig att jobba hårdare varje dag. Även mina coacher och vänner från CrossFit Västkusten har verkligen hjälpt mig så mycket genom peppa mig och att tro på mig när jag själv har tvivlat. Så hitta din grupp med människor och håll hårt fast vid den!!!

Be a f*cking lion helt enkelt och kom ihåg att aldrig ge upp!!!

url-1

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply