Hope <3

IMG_0515

IMG_0536

Denna togs när jag kom hem med Hope från pappas gård i söndags kväll. <3333333

Igår natt dog Hope. Ett lamm som jag räddade från min pappas gård i söndags kväll eftersom mamman inte brydde sig om lammet och när det försökte dia från hennes spenar så trampade hon sitt lamm. Lammet hade dessutom legat ute i hagen i flera timmar innan jag kom dit utan att mamman hade brytt sig. Så jag tog in tackan och lammet i en box i stallet och försökte få tack mamman att sig an sitt barn ändå genom att hålla fast tackan medan att försöka få lammet att suga på spenen, vilket brukar fungera, men i detta fallet så var lammet så svagt att det inte orkade stå upp ens. Hon var så liten. Så liten och så svag. Så jag pumpade ut ca 2 dl råmjölk från mamman som jag gav lammet i en nappflaska för det är såååå viktigt att lammet får i sig råmjölk (mjölken som finns i tackans ljuger de första 24h efter lamning) för att lammets mage skall fungera som det skall annars är risken stor att dem inte överlever.

Jag satt sedan i boxen med tackan och lammet och försökte få tackan att bry sig om sitt lamm, men det gick inte. Så jag tog med mig lammet hem och gav henne lammnäring (fårmjölk-ersättningspulver blandat med vatten) men hon var så svag att hon knappt kunde suga, men det gick bättre och bättre och tillslut så sög hon och fick i sig lite mjölk. Under tiden så satt jag uppe med lammet hela natten och lät henne ligga på mitt bröst under en stor tjock filt så hon inte skulle frysa och göra av med onödig energi. Hon var såååå fin och hon somnade så gott där hon låg. Jag tror hon kände sig trygg och hon visste att jag skulle göra allt jag kunde för att rädda henne.

Dagen därpå, alltså i måndags så var hon jättepigg på morgonen och kunde till och med stå upp och ta några steg ute i gräset. Det var så fint väder också så jag satt med henne ute på verandan en stund också, medan hon låg tryckt mot mitt bröst och myste. Alltså hon var så gosig, och så sjukt fin. Hela dagen satt jag med henne i min famn i soffan under en stor filt och man såg verkligen att hon trivdes. Men sedan på kvällen så blev hon väldigt trött och öppnade knappt ögonen när jag pratade med henne eller när jag tog fram nappflaskan med mjölken. Och efter att hon inte hade ätit något på typ 6h så kände jag att jag var tvungen att tvinga i henne mjölken, men hon var så borta, men jag försökte ändå och jag tror då att mjölken kanske kom ner i hennes lungor istället för i magsäcken, och det kanske var det som gjorde att hon dog senare på natten. Jag vet inte, men jag kände att hon kommer dö om hon inte får i sig nån mat, för dem skall ju ha egentligen var 3-4h så jag kände att jag måste försöka få i henne, jag fick kanske i henne 2 msk mjölk men det kanske var tillräckligt för att lungorna inte skulle orka….

Efter att jag matat henne så la jag mig i sängen med henne på mitt bröst och jag hörde hur hennes andning blev rosslig och hur hennes hjärta slog snabbare och snabbare och jag kände hennes panik. Jag fick panik. Men jag försökte behålla lugnet och pratade med henne i lugn ton och klappade henne på ryggen och bakom öronen och på pannan som jag visste att hon älskade. Men efter ca 1.5h efter att jag fått i henne lite mjölk så dog hon. Hon dog i mina armar och det var så hemskt, så fruktansvärt hemskt. Jag lät henne ligga kvar under täcket medan jag höll om henne och jag lät henne ligga där typ 10 min medan jag pratade med henne och tårarna rann och talade om för henne hur fin hon var och att jag älskade henne. För jag har hört att hörseln är det sista som försvinner när man dör och att man kan höra ca 10 min efter man dött. Jag vet inte om det stämmer med får också, men värt ett försök. Sedan la jag henne i hennes lilla låda som jag haft till henne då jag vart tvungen att gå på toa eller liknande och vart tvungen att lämna henne. Jag la henne i den tände ett ljus och spelade Heaven med Beyoncé för henne. Den låten är så fin.

Hela dagen därefter lät jag henne ligga kvar i lådan och tände massa tände ljus runt omkring henne så att hon fick ett fint avslut och sen på kvällen så begravde jag henne under ett äppelträd hos mamma. Det var fint. Men så sorgligt. Det kändes som ett misslyckande, men kanske fanns det inget att göra, kanske kunde jag gjort något annorlunda, kanske jag inte skulle gett henne mjölken där på kvällen när hon var så trött, jag skulle åkt in till Blå Stjärnan med henne på kvällen då jag märkte att hon var så trött och så svag, men jag tänkte ju att det kommer gå över, men det gjorde det inte. Fan fan fan fan fan fan. Men om detta kommer hända i framtiden nån mer gång så kommer jag agera snabbare och åka till Veterinären direkt. Eller om genom att skriva detta här på bloggen kan inspirera andra att rädda djur i nöd så hände det inte förgäves. Men det kommer inte rädda Hope, hon är borta och det var mitt ansvar att hon inte skulle dö. Det känns förjävligt. Förlåt Hope. Föråt förlåt förlåt föråt. Jag gjorde det jag trodde var bäst, men det räckte inte. Du var världens finaste och jag är så tacksam för att jag fick lära känna dig i 36h. Ta hand om varandra och ta inget föregivet för man vet aldrig hur länge man har kvar på denna jord och var inte rädd för att rädda djur i nöd. Det räckte inte hela vägen denna gången, men jag försökte och jag gjorde mitt bästa.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply